Nu vill jag återberätta om de fyra spetälska utanför Samarias stadsport. Detta kan du läsa i 2 Kungaboken kapitel 7. Samaria som vid den här tiden var Israels huvudstad var belägrad av araméerna. Folket i staden hade det väldigt svårt. De höll på att gå under av svält. Det berättas i bibeltexten att en kvinna lät t.o.m. äta upp sitt eget barn.
Fyra spetälska män satt utanför stadsporten och grubblade över vad de skulle ta sig till. Eftersom de var spetälska fick de inte komma in i staden. Vanligt vis fick de mat och förnödenheter från invånarna inne i staden men p.g.a. svälten kunde de inte få någonting.
Då kommer de på att de kan gå till araméernas läger för att se om de kan få lite mat. Visserligen fanns det en risk att de skulle dödas av araméerna, men de menade om de stannade kvar så skulle de ändå dö. Kort sagt: De tog mod till sig och gick över till fiendelägret vid skymningen.
När de kom fram till lägret gjorde de den otroliga upptäckten: Det fanns ingen där! Jo, hästar och åsnor fanns kvar, men lägret var helt tomt på människor. Vad hade de tagit vägen? Fienden hade flytt hals över huvud eftersom de trodde att det kom ett stort anfall över dem. Det var ett under som Gud lät ske för att de skulle fly.
De fyra utsvultna spetälskarna rusar in i ett av tälten. Där hittar de mat och dryck. De kastar sig över maten, äter och blir mätta. Sedan upptäcker de ännu mer: De hittar silver, guld och kläder! De tar från ett tält med alla dessa skatter och går och gräver ned detta för att ingen skall få tag på det. Sedan går de till nästa tält för att göra det samma!
Vi ska tala om för de i staden
Men då blir de fyra träffade av sina samveten. De tänker på staden Samaria hur folket där inne håller på att duka under av hunger och törst. Folket visste inte om att bara en bit ifrån dem så fanns det räddningen för dem i araméernas läger! "Vi gör inte rätt. I dag kan vi komma med goda nyheter. Men om vi tiger nu och väntar till i morgon, drar vi skuld över oss. Kom så går vi och berättar om det här i kungens hus." säger de till varandra i 2 Kung. 7:9. Därefter går de tillbaks till staden och berättar allt om vad som hade hänt. På det viset blir allt folket räddat. De fick mat, kläder, dryck, hästar, åsnor och dyrbara skatter!
Så kan det vara i bland för oss kristna. Likt de fyra spetälska så berättar vi inget om de goda nyheterna – evangeliet. Vi behåller det för oss själva och har inte en tanke på folket i staden. Hur de svälter och håller på att gå under. Likt de fyra så roffar vi åt rikedomarna för oss själva. Vi äter och dricker från Herrens dukade bord av alla hans rätter. Vi tar till oss alla skatter och gåvor, men vi berättar inte för någon vad det är för rikedomar som vi har i Kristus – i evangeliet.
Gräv inte ned det du har fått
Ja inte bara det, vi kanske t.o.m. tar det och likt spetälskarna gräver ned och gömmer det! Vi skäms väl inte om evangeliet för världen. Har vi samma bekännelse som Paulus i romarbrevet 1:16? "Jag skäms inte för evangelium. Det är en Guds kraft som frälser var och en som tror, först juden och sedan greken." Varför grävde de ned det? Skulle de bygga ett stort förråd? Skulle de komma tillbaks senare för att förse sig? Ville de hindra andra från att komma åt det?
I bland har jag märkt att en del kristna kan vara rädda för hur okristna skall ta det så de vågar inget säga. P.g.a. denna rädsla så hindrar de evangeliets spridning till sina anhöriga och vänner. Ja, folket där i staden går omkring i sin nöd och förtvivlan och håller på att dö av svält och törst.
"Vi gör inte rätt" sa de. Det är inte rätt att behålla de goda nyheterna om Jesus för oss själva! Vi måste berätta det. "I dag kan vi komma med goda nyheter!" I dag är frälsningens dag! Varför vänta? "Men om vi tiger nu och väntar tills i morgon, drar vi skuld över oss." Tänker vi att det finns en annan tid att berättar för människor om evangeliet, t.ex. i morgon eller en annan dag så drar vi skuld över oss.
Vi brukar säga till ofrälsta: Vänta inte med att bli frälst! Det är sant, men vi frälsta skall heller inte vänta med att berätta de goda nyheterna om att Jesus har dött och uppstått. Att det finns frälsning för var och en som tror! Väntar vi drar vi faktiskt en skuld över oss, eller t.o.m. om vi inget säger!
Misstro
Men när Kungen fick höra om vad som hade hänt blev han misstänksam. Han misstänkte att det var ett trick från fienden och att de skulle ligga i bakhåll om de lämnade staden. Så kan det ibland vara när vi berättar de goda nyheterna för människor. De vill ibland inte tro på det. De tänker att det kanske finns en baktanke i det. Kanske de också undrar vad de har för vinning av det här. Men de fyra spetälska hade ingen vinning. Det var någonting annat som drev dem. Kärleken tvingar mig, sa Paulus.
I bland bemöts de kristna med misstänksamhet med en anklagan att det är bara pengar de vill åt eller någonting annat lurt. Men tänk om det är ärligt uppsåt och att man vill människor väl?
För att kungen skulle få reda på hur det egentligen låg till sände han iväg en grupp män med två vagnar och förspända hästar ned till araméernas läger. Och de upptäckte att det var så som de fyra männen hade sagt. Längst vägen som de följde efter de flyende soldaterna såg de att vägen var full av kläder och andra saker som de hade kastat ifrån sig i panik.
Om du bemöter evangeliet med misstro över om det kan förehålla sig så som det sägs så är det bästa sättet att göra så som Israels kung gjorde: Ta reda på det själv! Han sände ut folk för att se om det stämde. Du själv kan ta reda på om det stämmer genom att ge evangeliet en chans i ditt liv. Pröva själv min vän, som det heter i en sång.
Jag minns när jag själv blev frälst tänkte jag: Kanske är det bluff alltsammans, men då visar det sig väl. Men det var ingen bluff! Jesus kom in i mitt liv och jag blev frälst! När jag besökte en pingstkyrka första gången i mitt liv, hur skulle jag kunna veta om det var rätt eller fel? Men jag var ärlig och beslöt att ge det en chans. Jag kanske inte sände in spejare för att ta reda på det, men jag märkte i mitt hjärta att här var det någonting.
Det kan vara ärligt sökande människor som möter evangeliet med misstro, men är de ärliga så kommer de också att ge evangeliet en chans. När de gör det kommer de aldrig bli besvikna. Jag tror inte att det finns en enda människa här på denna jord som ärligt kan säga att de har blivit besvikna på Jesus!
Vänta?
När då kungen och folket kunde komma till lägret och ta del av allt dess mat och skatter så kanske de kunde anklaga sig själva över att de dröjde så länge innan de kom dit och tog för sig. P.g.a. deras misstänksamhet fick de svälta lite längre än vad de annars hade behövt.
Så kan det vara med oss människor ibland. Varför blev jag inte frälst tidigare? För min del berodde på att jag inte hörde evangeliet förrän då. Men en del väntar ändå p.g.a. olika orsaker. Till sådana har jag ett gott råd: Vänta inte för länge! "Men jag kanske kan bli frälst när jag är gammal!" Det vet du inget om. Men det du vet är att frälsningens dag är nu !
Med denna predikan har jag velat belysa med att vi inte skall undanhålla evangeliet för människor. De måste få höra! Och de som skall berätta för dem om de goda nyheterna är du och jag som tror på Jesus! Människor utan Jesus är likt de människor som var i den belägrade staden. Fattiga, utsvultna och döende. De har inget hopp för morgondagen. Men vi kan ge dem hopp genom att berätta frälsningens evangelim.
Allt är klart, allt är fullbordat! Jesus har gjort allting klart genom sin död och uppståndelse. Det är bara för oss att ta emot.
